|
Platsen för Kalhyttans herrgård strax utanför Filipstad
hör samman med den plats som en gång var den östvärmländska
bergsbruksbygdens centrum.
Den äldsta kyrkan i Fernebo socken låg enligt traditionen ett
stycke söder om herrgården. Vid denna hölls byggdens lördagsmarknader
och ting.
De tidigaste skriftliga källorna angående denna kyrka härrör
från 1540, då den nämns i handlingarna rörande Gustaf
Vasas kyrkliga reduktion.
Hyttan
På 1550-talet byggdes nära kyrkan en masugn, som omnämndes
allra första gången i 1560-års jordebok. Denna hytta
fick sedemera namnet Kalhyttan, men vad den hette från början
finns det olika meningar om.
En vill säga att dess rätta namn egentligen var Kalvhyttan,
vilken benämning emellanåt förekommer ända fram mot
slutet av 1600-talet, men v-et försummades snart i dagligt tal och
till följd därav tog "Kalhyttan" snart överhanden
även som skrivform, och den formen har namnet fått behålla.
Andra källor vill dock säga att hyttan fick sitt namn genom
att hyttan blev kall så ofta att den i folkmun kallades "Kallhyttan",
vilket sedemera blev "Kalhyttan".
1606 utsågs en ny marknadsplats, "Nymarka", på
den plats där Filipstad några år senare grundades, när
man fick stadsprivilegier 1611. När man fick dessa flyttades även
kyrkan dit och sattes bredvid rådstugan vid övre torget i Filipstad.
Kvar på den gamla platsen blev hyttan och några bergsmansgårdar.
Hyttan lades ner i slutet av 1600-talet. Det berodde inte bara på
otillräckligheten i hyttans lilla vattenfall, utan också på
att Filipstad 1695 berövats sina stadsprivilegier, och då befanns
det nämligen lämpligt att flytta hyttan till Skillerälven,
som flyter mitt genom staden, för att på så vis markera
att "staden" inte längre var annat än landsbygd. Detta
var 1699. Det dröjde dock inte längre än till 1738 innan
man lade ner även denna, nu p.g.a. brandrisken av att ha den mitt
i samhället.
Herrgården
Kalhyttans herrgård har haft en växlingsrik histora, och har
sett många olika ägare genom århundradena.
Ägarna till Kalhyttans herrgård är kända sedan början
av 1700-talet. Adam Herveg, vars farfar var inflyttad från England
under 1600-talets förra del, är den första som omtalas
såsom herrgårdens ägare. Det antas att Herveg byggde
den stora gården, då den ibland även kallades Hervegstorpet,
detta även långt efter det den övergått i annan
ägo.
Sedemera ägdes gården av bergskamreraren Erik Fahlbeck, och
senare av hans son Anders Fahlbeck som dog 1809.
Efter Anders Fahlbecks död stundade svåra tider. Kort efter
finska kriget foljde det stora fälttåget mot Napoleon och omedelbart
därefter krig med Danmark och Norge, med svåra ekonomiska tider
som följd. År 1814 hölls boupptäckning efter brukspatron
Johan Fahlbeck, som avlidit. Efter honom flyttade brodern löjtnant
Anders Fahlbeck till Kalhyttan. Där bodde han dock bara tre år
innan han p.g.a. ekonomiska svårigheter 1817 blev tvungen att sälja
godset till Anders Hammareus i Filipstad. Denne var dock också konkursmässig,
och av allt att döma återgick köpet, ty år 1825
var det åter Anders Fahlbeck som erhöll Rättens tillstånd
att sälja gården.
Med antaglig visshet kan påstås att det var då handlare
Jonas Erik Mitander i Filipstad köpte Kalhyttan. 1852 sålde
han gården till Jan Peter Björnsson från Grythyttan,
som dog 1884 som den siste brukspatronen pa Kalhyttan.
När denne dog kom gården i hans syster Brita Hanssons ägo,
och efter att hon avlidit 1895 skiftades gården upp i tio olika
delar, lika många som det antal barn hon efterlämnat. Vid boets
delning lät delägarna riva de båda flyglarna, vilka liksom
herrgården voro "hållna i vitt och förlänade
det hela något gammaldags fint och förnämt".
Nu flyttade fru Britta Sofia Jansson och hennes make Per Jansson in i
"stora byggnaden", som kommit på dessa makars arvslott.
Där bodde de till början av 1920-talet, och 1922 köpte
Filipstads stad byggnaden med omgivande park och gjorde om den till barnhem,
som vilket den fungerade fram till 1934, då den verksamheten lades
ned. 1935 såldes på nytt herrgården med tomt, denna
gång till Skidfrämjandet för 17000 konor
Annexet, som nu utgör hotellet, byggdes sannolikt 1930 av försäkringsbolaget
Skandia som personalbostäder. Detta bolag hade på den tiden
ett s.k. evakueringsarkiv insprängt i ett berg någonstans i
Filipstad för sina handlingar. I annexet bodde också många
norska och andra allierade soldater under andra världskriget. I samband
med den Tyska ockupationen av Norge i april 1940 flydde nämligen
enheter ur den norska armén till Filipstad (ca 300 av de ca 5000
som gick över gränsen), dit även en hel del engelska flygare,
som hade nödlandat, kom.
1951 köptes Kalhyttans herrgård av Skandia Forsäkrings
AB, som i början drev pensionat där, men som så småningom
mer använde herrgården som semesterhem för sina anställda.
Sedan 1972 har det bedrivits hotell- och restaurangverksamhet på
herrgården i privat regi. Numera ägs den av syskonen Dorotea
Wärmländer och Sören Persson. Herrgården har succesivt
förvandlats till en modern anläggning för semester, avkoppling,
motion, konferenser, träningsläger, middagar m.m.
Litteratur:
Skidfrämjandets årsbok 1937, av Albert Palmquist.
Dokument arkiverat på Värmlans Museum, av Albert Nilsson 1942.
|
|